Dagens Nyheter – 16 september 1872, sida 3

fnångåriga verksamhet inom dettå samhälle ha vunnit eller förtjenat tillräckligt många vänner för att vid valet erhålla pluralitet. Utgången har visat att jag häri misstagit mig. All anledning har jag emellertid att tacka dem bland eder som hedrat eller åtminstone velat hedra mig med sina röster. Än mera skäl har jag dock i sjelfva verket till tacksamhet mot dem bland eder, som genom uteblifvande från valurnorna eller genom att icke gifva mig sina röster befriat mig från ett drygt ansvar och i stället tagit det på eder. Äfvon jag känner tillräckligt att den stilla och lugna friden är vida att föredraga framför stridernas och stormarnes oro; och under hvilan är det som krafterna skola samlas till kommande mödor och ansträngningar. Otack är verldens lön, och i rikligt mått har denna lön här kommit mig till deli oblidkeligt hat, småaktig afund, smygande förtal och fräckt beljugande. Lätt nog är det för mig sjelf att bära allt detta, och jag rädes ej att än mer öka fien dernas mängd och bitterhet; men illa vore om det allmänna derigenom skulle i något hänseende komma till skada. Min tid kommer väl ock en gång; måtte blott icke fosterlandets nöd eller fara då vara för stor! Skulle jag också genom fienders motstånd och stämplingar allt framgent utestängas från min rätta verkniogskrets, skall jag välicke ha helt och hållet lefvat förgäfves. I alla händelser är historiens dom oss emel lan ännu oskrifven. Göteborg den 13 september 1872. r, Th. Blomstrand. Björpjagt. Måndagsmorgonen den 2 dennes upptäckte torpsren C. Ersson i Östomsjön, Skogs socken i Helsiogland, spåren ef ter en björn, som under natten hade passerat gården på bösskotts afstånd från densamma. C, Ersson sände genast underrättelse härom till två-björnskyttar uti Lingbo by, gästgifvaren Hedman och arbetaren L. Törnblom. Dessa funuo sig att börja med ej särdeles hågade att göra sig besvär med nalles eftersättande, men beslöto sig slutligen. föratt göra ett försök och begåfro sig åstad, medtagande sina hundar. Komne till stället, der C. Ersson törst bemärkt björnens vandriög, släppte de hundarne att uppsöka homom och det stod ej länge på förr än han var funnen, :Hundarnes anfall tillbakaslogs emellertid at björnen oeh de återkomimo till jägarne, som, beräknando hvad väg: han sannolikt skulle taga, skyndade att komma honom i förväg för att kunna helsa honom med en salfva,. Ljudet af en gren, som afbröts, förrådde för jägarne hvar nalle befann sig; hundarne som hörde ljudet kände sig lifvade för en ny attack mot den ludne bjessen och störtade åter efter honom, fätt följde af jigarne. Törnblom hann något före Hedman och lagom för att få se; nalle luffande undan på en väg i skogen. Hastigt sändes af Törnblom, ehuru afståndet var ganska-långt, on kula efter björnen, som träffades så väl, att han gjorde en grundlig kullerbytta. Under försöken att resa sig fiok han:ytterligare en kula, nu i halsen. Nalle ur stånd a!t vidare -komma undan inväntade nu-skyttarne i sittande ställning, Hedman; som nu ock hunnit. tram, gaf björnen tvenne skott, som alldeles utsläckte hans lif. Hjelp anskaffades för nalles hemforsliög och i triumf fördes han fill byn, der han exponerades tiil dagen derpå, då han beröfvades sin pels. Det var en gammal björnhane, mätanda 3 fot omkring halsen samt med 11:.decimaltums grofva framoch 12 tums baktassar. I-stående ställnivg var hane höjd 7 fot. Fan vägde 28 lispund; tskilliga får hade: dagarne: förut försvunnit och-deras-egare återfunno öronen af dem uti björnens inelfvor. Törnblom har förut skjutit två björhar. (GP: