Dagens Nyheter – 16 september 1872, sida 2

AVR — Ja, då var det klent med honom, men nu inte... Han hade fått gift i sig, men jag har kurerat honom ... Han är åter densamma som förr. Han skall bära er med glädje många, många mil... ja, tills han stupar, om det behöfs. Skogskungen lutade sitt ädla hufvud mot husbondens barm och gnäggade sakta; det var såsom villo han säga: Försök mig! — Gud välsigne er, Rake! yttrade Cecil, Men jag kan icke taga honom; han skulle snart duka uader... och kanske dö för mia skull. Men huru yct ni... huru kommer det sig att ni uppsökt mig? — Ber om förlåtelse, ers nåd; jag skall svara straxt, sade Rake, under det hsn skyndsamt spände till bukgjorden litet hårdare, Hvad hästen angår, äter han hellre balm, om han får vara, der ni ör, än hafre och hö hos en ny husbonde... Ni frågar, hur jag kunde veta... inte vet jag någonting; jag hörle blott att ni var stadd i nöd. Och jeg vill inte veta någonting heller; men när jeg såg att polisens hejdukar i farten för att gripa er, tänkte jag för mig sjelf: Hvad än må hända, någon bättre bjelpare fivns ej för henom än Skogskungen. Så spravg jag upp i era rum, lade in några oundrängliga persedlar i en liten kappsäck, stoppade ert pass på mig, skyndade sedan till stallet och. sadlade i största hast Kungen4 och den här andra hästen samt hegat mig hemif:år med