Dagens Nyheter – 16 september 1872, sida 2

kreaturen och Bill, pojken som ni ser här. Jag såg er gå till badsällskapets festlokal och beslöt vänta på er der. Nu ha vi, som ni finner, Gudilof, hvar sin häst, en för er och en för mig. Må vi genast begifva oss åstad! Rake tystnade; han skulle annars kanske icke ha kunnat dölja den vrede och sorg, som nu bestormade honom. Ty han hade hört mera än han ville tillstå. — En häst för er, sade Cecil. Hvad merar ni? Min kära gosse, jag är ruinerad. Från och med denna natt skall jag vara en tiggare. Jag kan inte längre behålla er i min tjenst; men lord Rockingham skall i stället taga emot er för min skull. F. d. soldaten kunde icke längre beherrska sin otålighet. Han stampade häftigt mot marken och utbrast: — Sir, här är icke tid till något långvarigt samtal. Hvart ni går, dit går ock jag. Jag följer er, så länge det finns en droppe blod i mina ådror. Ni var god mot mig, då jag var en fattig f—n, som alla bespottade. Ni skall ha mig hos er, tills jeg finner ett tillfälle att dö för er. Kom nu! Cecils röst darrade då han svarade. Troheten rörde honom djupare än motgången förmådde. — Rake, ni är en ädelsinnad menniska. Jag skulle taga er med mig, om det ve möjligt; men: .. kanske inom en timme sitter jag i fängelse, Och om jag undgår detta öde,