Dagens Nyheter – 16 september 1872, sida 1

Lf) o-— tid då stämningen på balen borde vara som lifligast. I ett af de många ekipager, som väntade utanför festlokalen, såg han en dominodrägt ligga kastad på baksätet. Han kände igen livrået och gaf ett tecken åt lakejen att öppna vagnsdörren. — Säg åt grefve Carl, att jag lånat detta, yttrade han, i det han steg in i vagnen och hastigt påtog sig den svarta kostymen. Betjenten bugade sig och svarade intet; han kände Cecil och visste att denne var en intim vän till hans unge österrikiske husbonde. I maskeradkostymen tyckte sig vår hjelte ingenting behöfva frukta; ty om han också blefve igenkänd af några vänner på balen, betydde det ingenting. Till denna höga krets kade -— derom var han fullt öfvertygad — ryktet om hans missöde ännu ej hunnit. Han trädde in i de lysande gemaken; öfverallt rådde här glädje omkring honom. Många tilltalade honom i den tron att han var österrikaren ; men han svarade ingen, utan banade sig väg genom de täta grupperna af samtalande, tills han kom till sjelfva balsalen. Hans ögon sökte blott en; snart varseblef han henne, hon bar en kostym af siden med silfverbroderier och hade mask för ansigtet samt i håret en mörkröd blomma — denna var det öfverenskomna igenkänningstecknet. En mängd kavaljerer, dels maskerade och dels omaskerade, trängdes omkring henne. PNDER SKILDA FANOR. ex.