snart hans fötter åter vidrört marken, styrde han gin kosa till staden igen. Kommsn inom Btadsportarne, smög han sig hastigt och försigtigt framåt, hållande sig tätt intill husens väggar, för att draga så mycken nytta som möjligt af skuggan. Hörde han något slags buller eller såg han någon större hop menniskor samlad, vare sig på torg eller gata, undvek han omsorgsfullt sådana ställen. Målet för hans vandring var badsällskapets salong; han erinrade sig nemligen, att en maskeradbal der skulle ega rum denna qväll, och att alla de förnämsta bland badgästerna väntades dit. Dot hade varit hans mening att sjelf besöka balen, när han skulle komma från den ryske furstons middag, och lady Guenevere var förberedd på ett träffa honom der något senare på aftonen. Det fordrades Bortie Cecils djerfhet och sorglösa karakter, för att vid ett sådant tiilfälle gom detta, då Badens hela polisbetjening måste antagas vara sysselsatt med att efterspåna honom, sjelfmant infiona sig i den lifligaste trakten af staden, der han intet ögonblick kunde vara säker för att bli izenkänd och gripen, och detta uten någon vwigtigare bevekelsegrund än att han ville mottaga ännu ett ljuft lesnde, änuu en öm handtryckning af gin älskarinnge! Men lyckan gysnade honom; han nådde obemärkt sitt mål. Klockan slog nu tolf i ett af kyrktornen; således var det vid den