träffa honom i hufvudet, medan han sprang, för att han skulle slippa öfverlefva denna nesa. Att flyl — han tyckte sig vara en pultron eller en tjuf, när han flydde; flydae från allt som för konom egde något värde, från menniskors vänskap och välvilja, från det beröm som af ålder tillhört hans slägt, från de qvinnora leende, Bom älskade honom, från allt hvad som gör lifvot ljufs och herrligt, från allt hvad heder vill säga; flydde, för att lemna sitt namn misskändt af denna officerekår, hvars gtolthet han varit; flydde, för att låta verlden tro, att han var en lumpen lagbrytare, som icke hade mod att underkasta sig sitt straff; flydde, för att, om möjligt, öfvertyga sin bäste vän, att han dock, när allt kom omkring, var en brottsling. Att flyl — det är bittert för tappra och hedorliga män, när de nödgas tillgripa denna utväg, för att undgå tyranniets eller dödens fasor; han flydde från allt godt som lifvet bar ett bjuda, han flydde för att möta detta elände, gom kallas evigt, emedan det icke lemnar något hopp öfrigt för framtiden! — Det är för hennes skull — och för hans, tänkte han. Och uten att se sig om, sprang han framåt i nattens dunkel, såsom hjorten springer, då han har jagthundarno efter gig. Många voro förföljarne, men han fåg dem icke; han hördeendast huru deras fötter UNDER SKILDA FANOR. 22.