Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 2

-— 100 -— den försäkran, att jag kommer att tillse att han blir behandlad med allt möjligt undseende. Jag litar på hans löfte att följa mig utan försök till motstånd; alltså behöfva vi ej ställa till något uppträde på gatan. Men — det förstår ni väl — inte kan jag numera betrakta . hosom såsom grefve Royalliceus son, såsom en officer vid engelska hästgardet, såsom en vän till en så utmärkt person som ers nåd, utan jag måste till min stora ledsnad anse honom för hvad han är — en häktad förfalskare. Baroni kunde icke låta bli att tillfoga de förnäma herrarnpe detta ytterligare styng; det snakade honom så förträffligt att få vara riktgt förarglig. Knappt hade ban likväl uttalat den sista förolämpninger, förrän han ångrade sig; han såg nemligen på de båda ädJisgarnes anleten, att han gått för långt i oförskämdhet, och att han möjligen skulle med sitt lif få plikta för sin djerfhet. Han förde ofrivilligt båda händerna till sin panna, likasom en person den der vill skydda sig mot en väntad örfil. — Mina herrar, sade han — och han darrade i alla lemmar, medan han talade — vid missta tecken till våld tillkallar jag polis! Cecil omfattade Serafens redan lyftade a-m och bindrade honom dymedelst från att :uk:a juden, Hans egna tänder voro hårdt sammanbitna, och en mörk rodnad hade plöteligt öfverfarit hang bleka ansigte. Men äfven nu hade han förmått tygla sin vrede,