Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 1

-— LOG s— Vi. förnedra oss genem att göra motstånd, sade han. Låt mig gå — och må de göra mig hvad de vilja. En gång skall väl min oskuld komma i dagen; sedan blir det vår tur att bestraffa upphofsmannen till denna skändlighet. Blott ett vill jag be er om, Rock: tag Skogskungen och vårda honom för min skull! I nästa ögonblick hade han redan gått och tillslutit dörren efter sig. BSerafen stod med sänkt hufvud invid marmorbordet, och för första gången i sitt lif kände han heta tårar ralla utför sina kinder. Han skulle tusen gånger hellre ha velat nedsänka sin vän i grafven än se honom öfverlefva en sådan skam. Cecil gick långsamt vid sin anklagares sida. Judens skarpa ögon bevakade alla hans rörelser. Också skulle vår vän vid minsta tecken till försök att rymma ha funnit hvarje möjlighet dertill afskuren, ty Ezra Baroni hade vidtagit sina försigtighetsmått. Den listige juden märkte emollertid, att ingen tanke på flykt fanns hos hans. fånge. Cecil hade öfverlemnat sig i hang våld och gick nu beslutsamt sitt öde till mötes; han tadlade icke Baroni, ban knappast ihågkom han mnärvaro. För honom var denne jude endast ett verktyg, hvaraf ett oblidt öde betjenade sig för att tilldela honom detta förfärliga slag. Var han brottslig? . Hvarje domare skulle ha arsett sig böra