Dagens Nyheter – 12 september 1872, sida 2

raseri och en förtviflan utan gränser, och vida mera egnad att injaga skräck hos juden än hvarje utbrott af Serafens vrede; men denna eld slocknade efterhand, det syntes, att en viljekraft här fanns, hvilken passionerna icke förmådde bekämpa. Vår hjelte visade sig sedan nästan alldeles känslolös — så känslolös att till och med Ezra Baroni, hvilken visste hvad Serafen aldrig kunde ana, såg på honom förundrad och började erfara en viss fruktan för dotta egendomliga, orubbliga lugn. Det slog honom med häpnad — under hela den tid han spunnit sina intriger och sysselsatt sig med utförandet af fint uttänkta bofstreck hade han aldrig sett något dylikt fenomen. Hvad Rockingham angår, stod ban en stund såsom träffad af åskan. Han kunde icke reda sida tankar. Allt detta var ju förfärligt. Arfvingen till en af de förmögnaste adliga ätter i Europa måste finna sig vid att se sin vän föras bort såsom en annan simpel tjuf, ehuru han var fullt öfvertygad om hans oskuld, och han hade icke större förmåga att hjelpa honom än om han sjelf vore en fattig arbetskarl. Hans stämma darrade, då han ändtligen tog till orda. — Cecil, yttrade han, säg mig — hvad är att göra? Denna oerhörda skymt kan icke få passera. Det går inte an! Jag skickar efter hertigen, jag... — Skicka inte efter någon.