Dagens Nyheter – 12 september 1872, sida 2

af 9,907 rår 50 öre; 226,932 qv.-ref tillhöra boställen, kyrkor m. m. med 9,654 k.-fot afverkning för ett värde af 20,294 rdr; 1,779,330 qv.fot kronohemmans och nybyggens med afverkade 177,685 k.-fot för ett penningbelopp af 177,685 rdr, eller tillhopa 2,257,153 qv.-ref, 296 744 k.fot, 257,573 rdr 34 öre. På återstående 17,269,092 v.-ref skog, hvilka utgöra enskilda skogar, har det afverkade beloppet eller dess värde ej kunnat angifvas; men vid betraktande af från Hernösands och Sundsvalls tullkammardistrikt under perioden exporterade skogsalster torde dock någon upplysning rörande dess omfattsing vinnas. Af uppgiften härom inhemtas, att under berörda tid från dessa distrikt exporterats ej mindre än 93,204,932 k.-fot plankor och bräder, 5,748,889 k.-fot bjelkar och sparrar öfver 6,4 tums fyrkant midtpå, 999,920 stycken timmer öfver 8,8 tums diameter i lilländan, 32,037 stycken öfver 14 fot långa spiror och 386 famnar ved förutom en mängd ribbor, brandstakar, årimnen m. fl. slags skogsalster. Ångsågarnes antal har under perioden ökats från 20 till 31 och deras tillverkningsvärde i det närmaste fördubblats, uppgående numera till omkring 4,400,000 rdr per år. Ostridigt erkännes, att den storartade utveckling, trävarurörelsen inom länet vunnit, grundlagt icke blott för den arbetande klassen en riklig inkomst, som lemnat ett af sparbanksböckerna vitsordadt tillfälle till betydliga besparingar,. utan ock för kapitalisten ett vidgadt filt att genom lätt förvärfvade medel bereda utväg äfven till andra näringars förkofran; att den ökade välmåga i ekonomiskt hänseende, som i allmänhet förspörjes inom länet, till icke ringa del från skogsafverkningen leder sitt ursprung, samt att den lifligare rörelse och vixande industriella företagsamhet, som obestridligen ge sig tillkänna, sannolikt uteblifvit, om ej skogarne lemnat medel dertill. Men faktiskt är ock, att i förening dermed en stigande flärd och fåfänga i såväl lefnadssätt som kläder ett dåraxtigt slöseri och ett lättsinnigt vingleri i aftal och affärsförbållanden alltmer börja vinna insteg hos den fordom anspråkslösa och redbara norrländska allmogen. Äfven moraliteten har uti skogsafverkningen en lika farlig fiende som lönkrögeriet i densamma har en mäktig beskyddare. I Jungele socken, der dylik afverkning bedritves i särdeleg stor skala och hvarest lönkrögarne bland massan af der sysselsatte arbetare finna en strykande afsittniog, har dryckenskapslasten till den grad börjat störa den allmänna ordningen och säkerheten, att särskild polis måst derstädes anställas. Anmärkas bör äfven skogsafverkningens menliga inflytande på det med nybyggenas naläggning afs2dda ändamål. Om dermed endast förstås den odlade jordens skyndsamma upparbetande och lägenheternas snara omföring till skatte, så vore allt väl bestäldt, men de flesta större nybyggen äro föremål för skogssköflarnes spekulationer, och genom köp, som enligt understuckna aftal enjlast afse skogen, varda nybyggena åt desse senare öfverlåtna. I afräkning ä köpeskillingen uppföras nu nödiga hus, den föreskrifna åkeroch ängsvidden upptages med konstlade medel å mark, som är lättast att bearbeta, skattebref erhålles, och nu börjas skogssköflingen samtidigt med den öfriga jordens återställande till förra åboerne, hvilka under tiden förstört köpeskillingen, så att de vid lägenheternas återtagande hvarken ega förmåga att vidmakthålla desanma eller betala dem åliggande onera, hvadan följden måste blifva, att dylika nya skattehemman efter hang förfalla till skatievrak. Skogsstaten inom länet utgöres af 1 skogsinspektör (gemensam jemväl för Gefle och Jemtlands län), 4 jägmästare och 13 kronojigare. Några betydaude olagliga skogsafverkningar hafva icke inom nu ifrågavarande qvinqvensium föröfvats. Tjärubränning idkas fortfarande endast i ringa mån. Bergshandtering m. m Till följd af bergens ringa malmhalt intager jernverksrörelsen icke någon framstående plats, utan handhafves mera såsom ett bihang till sågverken. Stångjernsverken uppgå till 17, masugoarne till 5, fabriksoch manufakturinrättningar år 1870 utgjorde inalles 84, hanudtverkare och idkare 175, mest skomakare och skräddare. Kommunikationsanstalter, sjöfart och handel. I likhet med hvad uti föregående femårsberiättelser egt rum framhålles jemvil nu vigten af kommunikationsanstalternas upphjelpande, såsom varande ett nödvindigt vilkor för såväl detta läns som hela det öfriga Norrlands industriella utveckling. Såsom bevis på länets vanlottade beskaffenhet härutinnan framhålles dess brist på jernvägar, de på många ställen till följd af branta backar lifsfarliga vägarne samt saknad af broar öfver de många färjsunden; och det oaktadt staten för dylika förbättringar under de senare åren bidragit med närmare 282,000 rdr. De alimänna vägarne upptaga en längd af ungefär 224 mil, till hvilkas anläggning och förbättring änder denna period kommunernas kostnad uppgått till vid pass 91,500 rdr; gästgifvaregårdarne, äro till antalet 80, och har statsanlag till lättnad i skjutsningstungan utgått med tillhopa 72,816 rdr 12 öre. Sjökommunikationerna, för hvilka rika utvägar inom länet förefinnas, tillväxa år från år både efter kusterna och på insjöarne och elfvarne. För idkande af utrikes sjöfart funno? år 1870 101 segelfartyg om tillbopa 12,093 läster samt för den inrikes sjöfarten 39 seglande och 31 ång