RU — Mylord, yttrade han saktmodigt, ni ha; kallat mig med många epiteter och öfverhopa mig med hotelser af hvarjehanda slag, sedar jag inträdde i detta rum. Det är inte väl betänkt att så uppföra sig mot en man, son känner lagen. Emellertid vill jag vara öfver seende, emedan jag väl förstår att en menni ska, hvilken är upprörd såsom ni, lätteliger förgår sig. Hvad senare delen af ert yitran de vidkommer, så måste ni tillåta mig säga att den vrede, hvarom hvarje ord bär vittne svårligen kan ursäkta de falska slutledninga: och den fullkomliga obekantskap med gällande lagar, som deruti funnit sitt uttryck. Rörde denna sak er allena, och vore ni ensam upp täckare af brottet, då skulle det ståi or mak: att handla efter godtfinnande; men äfven yY äro inblandade i saken; det är våra pennin. gar som utbekommits genom förfalskningen, och sålunda tillhör det oss att öppna rätte: gången... — Rättegången! utbrast Serafen häpen. Han hade ännu aldrig kommit att tänka på att detta kunde bli något annat än en fråga mellan honom och Cecil. Den anklagade röjde ingen öfverraskning; det märktes, att han redan öfverskådat olyckan i dess helhet; och först då han såg sin väns ångest, spårades i hans ögon denna out. sägliga förtviflan, som förut vid ett par tillfällen framlyst derur. Han höll af sin vän, UNDER SKILDA FANOB. 20.