Dagens Nyheter – 11 september 1872, sida 2

SM VAÄA han skulle göra, hvem han skulle anklaga, huru han skulle finna en förklaring öfver den dunkla gåtan; men han kände — och just detta var det som gjorde honom utom sig af oro och harm — att hans vän icke handlade i denna sak, såsom han sjelf skulle ba handlat, och såsom hvarje hederlig man, gom är medveten om sin oskuld, i liknande fall brukar handla. Cecil var olik sig sjelf ; ingenting hos honom erinrade om hans vanliga lugna och frimodiga väsende. — Fortfar ni att förneka er brottslighet, herr Cecil, äfven med detta ovedersägliga bevis derpå inför era ögon? frågade Ezra Baroni. — Det gör jag. Jag har icke skrifvit någondera af dessa namnteckningar. Jag har aldrig förr än i afton sett detta papper. — Och på gamma gång vägrar ni fortfarande att redogöra för er sysselsättning på aftonen den 15:de? — Js; jag säger endast att jag icke gjorde hvad ni påstår. Han yttrade detta med en bestämdhet, som borde ha varit öfvertygande för hvem som helst. Och han fästade på Baroni en skarp, genomborrarde blick, så att denne intogs af bäfvan och nedslog sina ögon inför den han anklagade. Han förstod nu, hvarför Ben Davis hatade så bittert Cden der uppblåsta gardeslöjtnantent och afundades den dolda styrka, som sof under hang lugna, obesvärade yttre,