Dagens Nyheter – 11 september 1872, sida 2

SS MA — Beauty, Beauty, detta behöfver ni inte säga mig! Tror ni då, att jag någonsin skulle kunna tvifla på er? För ett ögonblick sänkte Cecil sitt hufvud; den värdighet, med hvilken han talat, bibehöll han ännu; men det var dock något som märkbart besvärade honom. — Nej, ni kan det icke, yttrade han; ni gkall aldrig göra det. Han talade såsom en menniska den der är försjunken i tankar. Ezra Baroni log sjelfbelåtet, ty han var nu viss om segern. — Ni är oskyldig, herr Cecil? yttrade han. Jag skall bli förtjust öfver att så är. Era bevis? — Bevis? Jag ger er mitt hedersord derpå. Baroni bugade sig med en på samma gång hånfull och ödmjuk uppsyn. — Vi affärsmän, sir, sade han, förodraga gerna säkerheter af en annan och, som oss synes, något gedignare art, ehuru sådant ibland kan befinnas olägligt för gentlemän. Ert ord gäller bland era bekanta; det gar stor synd för er att er väns namn dock måste anlitas, innan penningar utbetaldes till er af vår firma. Affärsmäns enträgenhet måste utan tvifvel vara tröttande och besvärlig för officerare och medlemmar af la haute volbeX, såsom ni; men icke desto mindre nödgas jag upprepa samma yrkande som nyss: låt mig höra era bevis!