Dagens Nyheter – 11 september 1872, sida 2

-— Lä -—-—Serafen vände sig till honom helt tvärt och utbrast: — Eländige hund! Förändra er ton, när ni talar till oss, annars tar jag och piskar upp er, så att ni sedan aldrig glömmer det. Baroni drog på munnen; han kände gig temligen trygg nu och kunde icke motstå frostelsen att vara litet oförskämd mot aristokraternatt. — Jag tviflar hvarken på er vilja eller er styrka, mylord; men jag tviflar icke heller på lagens makt att bostraffa hvarje våld, som ers nåd finner med sin värdighet förenligt att utöfva mot mig. Berafen stempado häftigt mot golfvet. — Vi slösa alltför många ord på denne usling, sade han tvärt till Cecil. Bevisa att han ljuger, och låtom oss sedan befordra honom till laga väpst. — Precis hvad jag sade, mylord, mumlade Baroni; må herr Cecil bevisa sin oskuld. I Berties ögon afspeglado sig nu den lifligaste ångest. Han vände sig till Rockingham med en blick, gom skar denne djupt i hjeriat; ty mot sin vilja trängde sig denna fråga på honom: Är det så en obrottslig man ser nt? — Huorr Cecil var hos min kompanjon kl. half 8 e. m. den 15:de. Det var långt efter den td, då kontoret vanligen stänges, men min kompaujon hade den artigheten att i alla fall begsena herr Cecil, återtog juden med sin