1d1 — — Intet vidare prat! utbrast han. Lägg fram -vexöln här! Baroni efterkom denna stränga uppmaning. Invid sitt eget namn läste Serafen ett annat; det vär förfalskarens. Med tydliga bokstäfver stod skrifvet: Bertie Cecil. — Det gör mig ondt att nödgas vara den som upplyser er om att eh vän, som ni värderat, icke längre förtjenar er aktning, sade juden milåt. Och han syntes rörd. Serafen stod orörlig med ögonen oafvändt fästad6 på Berties namn; till en början afspeglade sig endast der ytterligaste häpnad och ångest i hans anlete; han såg ut som en menniska, för hvilken en hemsk andesyn visar sig; men derefter steg honem blodet plötsligt till hufvudet, han rusade emot juden och innan: denne hann värja sig, hade han hårdt fattat honom i rockkragen och kastat honom till -golfvet. : N Stående öfver den förfärade israeliten, röt an: — Ni är en usling! Baroni låg tyst och nästan oförmögen att draga andan, dels i följd af fallet, dels emedan HKans öfverraskning var utomordentligt stor. Dock släppte hån icke för ett ögonblick den vigtiga handlingen ur sin hand, och han bibehöll äfven fullkomligt sitt lugn. UNDER SKILDA FANOQB. 18.