Dagens Nyheter – 9 september 1872, sida 2

JUR — Det vore ändå bra att veta hvad söm står på den der papperslappen. Kanske någon stackare råkar i klämma för min ogenhets skull. Jag borde iate ha så bestämdt förnekat namnteckningen. Har en förfalskning blifvit begången, så tjenar det föga till att skicka efteraparen på fistning; i synnerhet som han tvifvelsutan var i nöd stadd, då han tillät sig denna oförsigtiga handling. Den menniskovänlige Serafen hade så lätt för att förbise sådana småsakes gom lag och rättvisa. I — Mylord, fortfor juden, ifall ni inte vill höra mig nu, så blir det ert fel, om en af era vänner, hvilken tillhör samma regemente som ni, kommer att dömas äran förlustig. Serafen vände sig hastigt om. Hela hans ansigtsuttryck var totalt förändradt. Man såg ej längre den leende, välvilliga minen. I hans blick afsepeglade sig allvar och den mest baestämda vilja. ; — Stig upp här, sade han till Baroni och tillade derefter i befallande ton till sin betjent, som visade sig i trappan: För denne man till mina rum, Alexis! Sedan såväl juden som markisen inkommit i den eleganta våning, som beboddes af den senare under hanps korta vistelse i Baden, och sedan betjenten aflägsnat sig och dörren väl blifvit stängd, upphof Serafen sin stämma, sägande helt kort och med stränghet. — Bevisa det påstående ni vågat fram