Dagens Nyheter – 9 september 1872, sida 2

sin ungdomsvän Bertie så innerligt väl, i högsta grad nedslagen och orolig, då han nu färdades till sitt hem i Baden, efter att ha bevitt.at Skogskungens misslyckade uppträdande. Han var bjuden på middag hos en ambassadörs fru, en af de älskvärdaste damer bland hela badsällskapet, och meningen var att han sedan på aftonen skulle: tjenstgöra som hennes uppvaktande kavaljer på teatern; ett aängenämt uppdrag, som ban eljest con amore skulle ha utfört. Nu deremot såg han helst, om han kunde bli befriad derifrån; ty hans tankar upptogos helt och hållet af vännens olycka. När han efter ankomsten till sin böstad steg af hästen, nalkades honom en välklädd man med ett ganska hyggligt utseende, som tog at sig hattem och helsade ytterst ödmjukt på honom — det var Baroni. Serafen hade aldrig förr i sitt lif sett äenne man; men han var af naturen vänlig och artig mot alla menniskor samt hörde ingalunda till dessa tråvgbröstade aristokrater som, ständigt ihågkommande sin höga samhällsställning, framför allt låta sig angeläget vara att hålla vanligt simpelt folk på afstånd. Derför när Ezra Baroni med en djup bugning frågade honom om det var den ädle och nådige herr markisen af Rockingham han hade framför sig, stannade BSerafen och nickade åt honom godmodigt, i det han tänkte för sig sjelf på, huru mycken tid skulle bosparas,