afstår jag ej, om man än ville gifva mig Rothschildska familjens alla pengar. Gud fördöme den qvinnotjusaren! Jag måste hålla mig undan ännu så:länge, men gedan han blifvit ruinerad, höljd med skam och vanära samt förvisad från den förnäma verlden, när han icke vidare vågar visa sig vid de höga aristokraternas kappridter, då skall jag komma till honom och se huru han mår; då skall jag ej längre ha en fin och ståtlig gentleman framför mig, utan en tiggare i barsliten rock eller kanske. en stackare i fångdrägt! Den outsägligt bittra illvilja, det brutala hämdbegär, som :förestafvade dessa ord, förlänade desamma, huru vulgära de än i sig sjelfva voro, någonting tragiskt och fasaväckande. Ezra Baroni såg helt lugnt på honom, derefter gick han sin väg, utan att säga någonting. — Det der stora barnet är en tok, mumlade den finurlige juden. Hämnden är blott en vindfläkt, som smeker kinden för en kort stund; det enda verkliga goda är penningen. kö ok xx Serafen hade ridande återvändt från platsen för kapplöpningen i sällskap med några österrikiska officerare och ett par af pina egna kamrater. Han hade dröjt länge, innan han begaf sig hemåt, emedan han velat af åtskilliga vid täflingsridten närvarande sakkunUNDEB SKILDA FANOB, 297.