Dagens Nyheter – 7 september 1872, sida 1

-— JAR — I ett eländigt näste — ty det fins eländiga nästen äfven i Baden, denna lysande mötesplats för krönta hufvuden och allsmäktiga ministrar — sutto en timme före Berties och lilla drottningens möte tvänne män, de der rådslogo. Ehuru rummet var mörkt och uselt möbleradt, märktes på bordet framför dem åtskilliga buteljer, innehållande dyrbara viner och likörer. De voro således väl försedda med penningar och hade valt denna otrefliga lokal, icke derför att de behöfde det, utan emedan de ville vara obemärkta. Den eno af dessa män var walessren Ben Davis; den andre, en mager karl med gulaktig hy och lifliga, äkta israeliska ögon, var juden Ezra Baroni. Den sistnämnde syntes lugn och kall samt visade sig vida mindre språksam än walesaren, hvilken åter befann sig i ett triumferande tillstånd. Skadeglädjen i förening med de starka dryekerna, af hvilka han tagit sig något för mycket till bästa, gjorde honom uppsluppen ; denna lakonism, som karakteriserade hans yttranden under samtalet med Willon i stallet på Reyallieu, var nu totalt borta; framgången hade gjort honom till en annan menniska. Nu satt han med benen upplagda på bordet och pipan i munnen, ejelfbolåten och röd som en pion i ansigtet. — Den der uppblåste gardeslöjtnanten, sade hw för hundrade gången, skall slippa förhäfva sig hädanefter. Han har nu fått betaldt för