Dagens Nyheter – 6 september 1872, sida 1

— 113 — Hvad som mest plågade honom var tanken på att han skulle nödgas bedraga åtskilliga menniskor, något som förut aldrig fallit honom in. Trots sitt lättsinne, var han i grund och botten hederlig. Hans fel bestod deri, att han, tack vare sin utomordentliga obetänksamhet, aldrig tagit i betraktande att följden af hans öfverdådiga lefnadssätt till sist måste bli en ren nödvändighet att en gång lemna många och stora skulder ouppgjorda. För första gången i sitt lif började han känna sig betryckt i sina gamla umgängesvänners sällskap; för första gången i sivt lif gjorde han försök att förjaga sina sorgliga tankar genom att dricka. Han, den angenäme, eftersökte sällskapskarlen, undflydde nu menniskorna, han gick långa vägar för att söka ensamheten. Han begaf sig till ett aflägset ställe i Stephani-parken, dit endast ett svagt eko af den badensiska societns bullersamma nöjen trängde. Klockan var åtta och den nedgående solen kastade sina sista strålar öfver nejden. Vid samma timme väntades han såsom gäst af en rysk furste, hvilken till middag inbjudit de förnämsta, de vackraste, de rikaste, de miktigaste, de mest intelligenta, de mest berömda af hvarje i Baden representerad nationalitet. I denna lysande krets, der hvarje man, som förtjenade det, var hans vän, och der hvarje UNDER SKILDA FANOR. 435. v