Dagens Nyheter – 5 september 1872, sida 3

fade honom icke hemma. De tillställde dock en måltid och den kostade Lucullus 4,000 doilar. En modern Selomo, Colin hade en kalf, som ännu var hos modren; han var stor och fet, tillväxande hvar dag i välmåga, och Colin afvaktade med otålighet det ögonblick, då ban med god förtjenst skulle pli af med sio kalf på torget. Men denna möda besparades honom. Kn dag, då han gick till stallet för att se huru långt gödningen fortskridit, märkte han att kalfven totalt försvunnit. Döm om Colins förtviflan. Han sprang genom hela byn, kastande oroliga blickar på hvarje stall, i hopp att återfinna flyktingen. Fåfäng möda. På återvägen hem får han med ens se sin kära kalf ledas till slagtbänken af slagta ren Mathieu. Att rusa på barbaren och slita offret ifrån honom var för Colin ett ögonblicks verk. Men grannarne samlade sig omkring dem och begärde en förklaring. Colin återfordrade sin kalf; Mathieu påstod att det var hans. Man beslöt hänskjuta saken till fredsdomaren, Döfvad af parternas skrik, visste ej denne i början nuru han skuile bära sig åt. Slutligen hemtar han sig från sin förvirring och säger: Denna kalf kan ej tiilhöra er båda. Lika säkert kan han ej hafva två mödrar. För hit de två kor, som pi påstå att han diat! Colin och Mathieu framförde hvar sin ko. Knappt hade Colins ko sett sin kalf, och knappt hade denne skymtat kon, förrän båda störtade hvarandra till mötes, och kalfven företog sig att ifrigt dia det jufver, hvarifrån han så länge varit skild. Den andra kon bevittnade känslolöst denna familjescen. Ni kan väl förstå, att Mathieu tappade. En anklagelse mot honom togs till protokollet, hvarpäå han inom några dagar skall svara inför rätta. AA ra a a LA se TA ae nt AA Aa i pr nn