Dagens Nyheter – 5 september 1872, sida 2

sig mindre om de förluster, de ledo genom ingångna vad, men att deras ypperligaste springare, som vid så många föregående kapplöpningar gjort gardet stor heder, tagit sig så illa ut, när det gällde att uppträda inför Europa, det förtröt dem storligen. fSkogskungen hade fått sig anförtrodt att häfda den engelska sportens höga anseende i utlandet; man hade trott honom bättre än någon af hans kamrater vuxen detta vigtiga värf, och så blef resultatet ett så fullkomligt fiasco! Harmen var allmän. Serafen gaf sin vrede luft i de häftigaste förbannelser öfver den usling, som begått nidingsdådet, hvem han än måtte vara; och han hotade med en förfärlig hämnd, när han en gång skulle träffa den gemene brottslingen. De österrikiska och franska ädlingarne voro äfvenledes, ehuru de hade bofstrecket att tacka för segern, nästan lika förtörnade som engelsmännen ; de tyckte att deras egen heder måste lida af denna nedrighet, för hvilken den prisade engelska gångaren på utländsk mark fallit offer. Cecil ensam var lugn midt ibland alla dessa vreda. Han sade knappt ett ord, och den skarpaste iakttagare skulle ej ha kunnat märka nigon förändring i hans vanliga blida ansigtsuttryck. Blott en enda gång, när man talade om att anställa en undersökning för att upptäcka nidingen och dymedelst få honom be