Dagens Nyheter – 5 september 1872, sida 2

— IUf vm all del bli qvitt det nya betslet. Men ingen brydde sig om att tillfredsställa denna hans önskan; den enda som egde myndighet att göra det var nu som bäst sysselsatt med att fullborda sin toalett, innan han gick att visa sig för den väntande allmänheten. Skogskungens illamående tilltog; men hans instinkt, som eljelst ofta gjorde honom klokare än mången förnuftig varelse, sade honom icke, att han med en enda dödande spark borde bestraffa sin vårdare Willon, som förrådt och förgiftat honom. En känsla af äckel och vämjelse plågade honom ideligen ; allt hvad han hade framför sig begynte synas oredigt... Plötsligt klappade honom en välbekant hand, och han fann vid sin sida Bertie sjelf, hans husbonde, hvil. kens blotta åsyn annars var nog till att elektrisera honom. Bertie svingade sig upp isadeln, i det han hviskade nögra vänliga, uppmuntrande ord till honom. Så bar då hans rygg åter denna börda, som alltid synts honom så lätt, och hans öra smektes af denna röst, som alltid varit honom så kär! Han tyckte sig för ett ögonblick få nytt lif igen och insöp ifrigt luften genom de vidgade näsborrarne. Stolt såsom alltid höjde han behegfullt sitt vackra bufvad, och med detta nobla lugn och denna elegans i hvarje rörelse, som man alltid beundrat hos honom, galopperade han sakta