Dagens Nyheter – 4 september 1872, sida 2

sannerligen, att hon skulle gifta sig med mig, innan jag hann protestera deremot! Sedan kom en stöt, som väl kunde ha förstört en svagare menniskas hela nervsystem, jag menar när den der indigo mannen bjöd oss på middag och verkligen inbillade sig att vi skulle gå. Derefter — ja, det minnas ni alla — råkade jag ut för ett uppträde af fasansfull art, när madame Gervase höll på att rymma sin kos med mig och Gervase blef förargad och öfverhopade mig med allehanda förnärmande titlar, i stället för att tycka synd om mig. Etter allt detta måste jag vara med på den besvärliga fältmanövern, som räckte så många dagar, och så kommo sällskapsspektaklerna. I ert ställe, Soraf, fick jag lof att spela Almaviva — betänk, hvilket galerslafsarbete! Så nog har jag varit hemsökt på sista tiden, det må Gud veta, slöt Bertie i klagande ton, hvarefter han återgick till sin tryffel. Hans öfriga vänner skrattade och betygade honom sitt djupa deltagande; men Chesterfields hjerta förblef fortfarande orördt. — Hoemsökt! utbrast denne. Åh, ni tål nog vid era pröfningar. Men att dricka sådana der viner och likörer till frukostarne, det tål ni inte vid. Kom ihåg, det, min herre. Bertie brydde sig ej om att lyssna till hans ord. Han kastade blicken på ett telegram från London, som kommit en enskild person i Baden tillhanda och af denne blifvit honom tillsändt. Det lydde sålunda: