Dagens Nyheter – 4 september 1872, sida 1

oss, mina herrar! Det beslut, som ni nu fattar, kan hafva tusentals menniskors död till följd. Hvad mig sjelf beträffar, måste jag hafva ett ögonblicks betänketid innan jag fattar ett beslut som kan leda till så svåra följder. (Nytt oväsen.) Kommen I ihåg den 6:te mars 1866? Då nekaden I att höra mig då jag ville påpeka utvägarne . . . (Oväsen.) Minnet deraf borde göra, att I nu skullen önska att höra mig utan afbrott. Jag ir fast besluten att fördraga edra yttringar af missbelåtenhet och att trotsa dem. (Bifallitalarens närhet. Oväsen.) Den begäran, som regeringen framstält, har blifvit gyniamt emottagen.. (Nej! Nej!) I en så allvarlig sak, mina herrar, borde hvarje medlem, stode han in alldeles ensam, vore han än den af eder minst aktade, dock hafva lof att säga hvad han tänker. (Tala! Tala!) Jag står således icke alldeles ensam. (Ovisen.) Är det sannt att man i verkligheten gått Frankrikes fordringar till mötes? :Ar det sannt att brytningen (med Preussen) skett endast på grund af en etikettsfråga? Viljen I att Europa skall säga att ni utgjutit strömmar af blod för blott. och bart en formsak? (Fortfarande oväsen.) En hvar, som här är närvarande, skall icke påtaga sig större ansvar än han önskar att bära, och hvad mig sjelf beträffar, vill jag icke påtaga mig någo: som helst ansvar, ty detär nemligen blott formen som sårat er, mina herrar. (Nej! Nej! Jo!.Jo!) Jag fordrar inför hela landet att man gör oss bekanta med de depescher som skola ligga till grund för regeringens proposition om ett beslut, hvilket i sjelfva verket icke är annat än en krigsförklaring. Jag vet hvad menniskor äro i stånd till att göra i ett upprördt ögonblick. Om jag i detta ögonblick hade den äran att leda mitt fäderneslands angelägenheter . . (Oväsen.) Ja, min mening är icke här att beklaga mig, det veten I mycket väl... skulle jag hafva gitvit tid till öfverläggsing, innan ett så vigtigt beslut skulle fattas. Jag anser detta krig såsom mycket oförsigtigt. Jag har varit mera smärtsamt berörd än någon ötver händelserna år 1866; mer än någon annan har jag närt önskan om eh uppriittelse, men ögonblicket är illa valdt. (Afbrott. Bifall från venstern.) Markis de Pir; Ni är Frankrikes olycksfågell. Res till Koblenz! (Länge fortfarande oväsen.) Thiers : Trots edert skrik upprepar jag att I väljen ett olyckligt ögonblick för att få den opprättelse, som äfven jag önskar, och då jag ser att I under inflytandet af en upphetsad sinnesstämning icke viljen taga saken i lugnt öfverviigande och begära att få del af depescherna) så säger jag, att I icke till fullo uppfyllen den ligt, som åligger er. (Häftigt oväsen.) Igören rätt i att låta saken få det utseende att edert eslut är en partiresolution. Dugue de la Fouconnerie (under mycket ovä: Det är ni sjelf, som blott representerar ett j; vi äro nationen, vi äro tvåhundrafemtio. rs; Jag upprepar att jag är beredd till att för att regeringen får alla de medel hon i handen, sedan hriget väl är förklaradt; önskar först att se de depescher, som mått regeringen till detta steg. andro hade yttrat sig och scdan det svårigheter lyckats Thiers att än en let, yttrade han bland annatföljande: alltid varit af den åsigten att det en uppstå en svår tid för Preussen, och ifva då denna makt försökte attligga jskland. Då detta skedde skulle ;mas af hela Europa och Östermed oss. Jag har också yttrat: ta, ty det går icke an att lägga ett redan begånget, nämligen: att ritta det första. (Oviäsen.) kommen, skulle vi hafva funprättelse för Sadowa) och vi ; ett nytt fel otåligheten e Då den dagen nit tillfälle attt ) Verlden har efter krigets slut fått del af dessa depescher em framgick att franska utrikesministerns det Frankrike blifvit skymfadt, var helt ocWäållet grundlös. : ;x) Hr Thiers, i likYN med en stor del af sina landsmän, ansåg neml?Ö att då Preussen genom segern vid Koniggrätz (Sa dowa) dref Österrike ur tyska förbundet och förskaffade sig ut ledninRon af hela Tyskland begick det mot Frankrike en dödssynd som borde straffas. Desse statsmäns mening var: Frankrike kan icke tillstädja att Tysk: land genom enhet blir en makt som täflar med sin vestra granne i inflytande å Europas