Dagens Nyheter – 4 september 1872, sida 1

Onsdagen den 4 september 1872. Årets 248:de dag, Återstå 118 dagar, Månen går ned kl. 7,38 e. m. Namn: Noses (skrefs hos judarne Moscheh, af måschåh, uppdraga, nemligen ur vattnet; således: den ur vattnet räddade) var israelitiska folkets och verldens ädlaste lagstittare, han som i de 10 budorden nedlagt en för alla tider och alla folk gällande sedolära, Märkliga händelser den 4 september. 1577: Wendens slott genom Henrik Boussmans manliga beslut sprängdt i luften. Hertig Magnus af Ösel hade innestängt sig här och jemte honom qvarlefvan af de wendiske riddarne med sina fruar och barn, alla med biäfvan lyssnande till berättelserna. om GCzar Iwans. rysliga framfart i Liffland. Slutligen kom tan med hela sin makt dragande för staden och begärde ett samtal med Magnus. Denne, fruktande för lifvet, sände två sina förnämsta hofmän. Iwan lät piska och återdritva dem med befallning att Magnus sjelf skulle komma. Han råkade nu i största icgslan; men misströstande att kunna försvara sig, förde han alla fruarne upp på slottet, öppnade derpå stadsportarne och red, åtföljd af 25 de förnämste riddarne, ut till storfursten, kastade sig på knä och bad med ödmjuka ord om förskoning, åtminstone till lifvet, för si och de sina. Iwan svarade honom me ovelt och slag på munnen och lät sätta honom och hans följeslagare i fängsligt förvar. Ryssarne trängde in i staden och började der sina omenskliga grymheter. De arma invånarne dödades på de mest pinsamma och hånliga sitt: qvinnorna skändades först och sönderhöggos sedan. På folket på slottet såg detta, beslöto de att hellre falla under ett tappert sjelfförsvar än lida en så skamlig och plågsam död. Iwan lät omringa och häftigt ber skjuta borgen i fem dagar. Snart voro de få qvarblifne försvararne fallna, ty de förnämste herrarne voro med Magnus i ryska lägret och knektarne nedhuggne i staden. Qvinnorna, 300 till antalet med sina barn, blomman eller rättare knoppen af Lifflands adel, de gamle korsherrarnes ättlingar, voro ensamma qvar i sina förfäders borg, blott några få tjenare och herrar med dem. Då de sågo allt motstånd vara förgifves, hegslöto de att hellre spränga sig i luften än undergå-en så förnedrande och grym behandling som de