. NT Utrikes-Nyheter. De officiösa franska bladen förmiäla, att rekryteriogen i de occuperade departementen har, trots den starka tillströmningen af ElsassLothringare, som valt den franska nationaliteten, gått för sig utan excesser. I gränsdistrikterna var de utskrifnes antal till följe at valet af fransk nationalitet fyra gåvger större än vanligt. Allt försiggick i största ordniog och utan hvilken som helst sammanstötning med den tyska militären. Under kejsardömet var det, 3om bekant är, såväl soldaterna som officerarne strängeligen förbjudet att läsa oppositionstidningar. Re: publiken upprätthåller detta förbud. Man kan begripa, hvarföre militärmyndigheterna ej tåla, att soldaterna läsa radikala blad; men obegripligt är det, att man under samma tid tål de bonapartiska bladen, som dagligen angripa och på det gröfsta skymfa regeringen. Den bekante öfverste Staffel, ryktoar genom sina militärrapporter från Berlin före sista kriget, har erhållit afsked, emedan han, såsom det heter, ådagalade en mot regeringen fiendtlig sinnesstämning. Utrymmandet af departementen Marne och Haute-Marne skall försiggå mot slutet af september, sedan den franskaregeriogen betalat 500 millioner af de 2 första milliarderna, hvilken betalnving, enligt utrikesministern Remusats för klariog i ständiga utskottet af den 29 augusti skall. ske den 7 september, Ett öfver måttet för vanlig konjekturalpolitik framstående omdöme om trekejsarm5ötet finna vi i Saturday Review. Denna tidning är öfverhufvud af den åsigt, att ehurå det torde hafva sin riktighet med det påståendet, att monarkmötet icke omedelbart vore riktadt mot Frankrike, dock den omständigheten, att vid: detta möte frågor torde förekomma, uti hvilka man förr inhemtat Frankrikes mening, faktiskt bevisar det fransyska ioflyandets förfall: Deössutom betraktas Frankrike numera, om med rätt eller orätt, lemnas derhän, som der ultramontana riktningens enda stöd. Vidare tr det utan tvifvel den röda republikens härd, huru mycket än dess nuvarande regeriog. af: skyr kommunen. Dessa två frågor torde nog komma till tals, och blott den owständigheten att; vara föremål för en underhandling, innebär någonting förödmjukande: Tidvingen Germania meddelar tvenne promemorier från den aflidne italienske agita torn Mazzini till preussiska regeringen. Desaa aktstycken bära årtalet 1867 och äro rikt till br grefve v. B. Författaren förutsätt Louis Napoleons beslut beträffande ett kri mot Preussen såsom bekant vid-preussiska hofvet, äfvensom de alliansförslag, som för detta ändamål blifvit ställda till den italienska regeringen den 19 mars 1867. Pragerfredens femte artikel skulle tagas till förevändning för fredsbrottet. Den af Italien begärda hjelen skulle belöpa sig till 60,000 man jemte betydligt artilleri. Förslagen hade erhållit den italienska konungens bifall. Men som Mazzioi afskyr det andra kejsardömet och den suprmati, det tillvällat sig öfver Europa och emedan han, ehuru ej i allo gillande Bismarcks metod, varsamt sympatiserar med Tysklands enhetsplaner, liksom äfven Italiens en -het är hans önskoings mål, samt dessutom anser det för en nedrighet att det unga Ita lien skäll gå med despoten, som håller Rom besatt, moi Preussen, som bjelpt Italien och Tyskland forena sig för att gemensamt betrygga sin framtid. För detta ändamål är det nödvändigt, att Preussen förskjuter Mazzini och hats actionsparti en million frank och 20.000 fändnålsgevär, hvaremot -Maszini förpligtar sig att.tillintetgöra hvarje möjlighet till .eft-förbund . mellan Ttalien och Frankrike.