Dagens Nyheter – 3 september 1872, sida 2

— UT — smittade sin kamrat, vagnshästen, så att denne råkade. i ett sinnestillstånd, hvari han väl.aldrig förr befunnit sig, samt sprang med en snabbhet, som ingen menniska någonsin tilltrott honom. Cecil insåg genast att för honom återstod intet annat än atv hålla i tömmarne så länge och så hårdt han förmådde samt tåligt vänta till dess hästarne började visa tecken till utmattning. Först. då kunde. han hoppas åter bli herre öfver dem. Men innan dess kunde döden, som i hvarje ögonblick hotade dem, ha för alltid förlamat hans arm. Och dock behagade honom denna blixtsnabba färd i .den dunkla qvällen; denna hejdlösa, andlösa, besivningslösa hetsjagt vid månans . sken försatte honom i en stämning liknande den champagne-ruset framkallar, Rådjaren flydde i en tät skara, hvilken ibland belystes af månljuset och ibland; för-.: svann i skuggan; -behagfullt hoppade de öfver stockar och stenar. och buskar med denna ;: utomordentliga hastighet, som endast är das. larnes monark förunnad. t Hästarne fortsatte emellertid förföljelsen; jagtifvern hade fattat den unge Maraschino, han såg ingenting annat än den flyende flocken framför sig — blindt rusade han;framåt. Hvad brydde han sig om vagnen, som rullade och skakade efter honom, han, hade: icke den ringaste känning af dess tyngd. I Kvarje ögonblick ökades farten...