Dagens Nyheter – 3 september 1872, sida 1

som nu hotade Bertie och nål väninna ; ännu hundra älnar land tillrygj alagda, vagnens stjolpning eller krossande vid den branta och skrofliga flodbrädden, deras egna kroppars försänkning i elfvens djup — och bådas lif skulie vara för älltid utsläckta. För en fjerdedels sekund möttos deras blickar, i denna stund älskade han henne, i denna stund klappade deras hjertan af en sannare och djupare känsla än någonsin förr. Då man tror sig stå vid grafvens dörr, blir, kärleken dyrbar äfven för den kallaste verldsmenniska. Ingen hjelp Kunde komma; ingen lefvande varelse befann big i närheten; ödsligheten var lika follständig som om de befunnit Big 8 en af vesteräs prairier. Cecil mätte fåran med. bibehållet lugn; han fick en id, och genom dess realiserafide — men också endast derigenom — var deras räddning ännu möjlig. Och hvaruti bestod detta medel? Det. var en åtgärd af förtviflan, som, påfunnen den ena sekunden, redan innan den andra förflutit måste vara utförd. Han ställde sig upp i åkdonet, och oaktadt den häftiga skakningen lyckades Ban utomordentligt väl bibehålla balanken. Han fästade blicken på en viss punkt nedanom Maraschinos halå och öfter att ha beräknat afständet, gjörde han en ansats. Tack vare denna otroliga färdighet sem hän tillegnat sig under sina flitiga ridöfningar, satt han i nästa ögonblick på den