Dagens Nyheter – 3 september 1872, sida 1

alla fall ingenting, utan glömde snart bort den våda som från Maraschinos. sida kunde vara att förvänta. När man har bredvid sig ett par så förtjusande ögon, en så innerligen täck mun och kinder som glöda af så mycker ungdomlig eld, då är det också svårt nog att egna nödig uppmärksamhet åt hvad man har för händer; och fastän Cecil väl behöft använda .både arm och tanke, för att förekomma hvarje snedsprång af den femårige Maraschino; var han i sin förtjusning nog obetänksam att icke vägra tillmötesgå sin herrskarinnas önskan, när hon, fattande tömmarne, sade till honom: dal a -— Sådana ypperliga hästar! Låt mig köra dem, Bertie. — Ja, men... — Menar, ni, satt. det skulle vara farligt? Så. barnslig. ni är! Likasom. jag -inte-skulle skött tömmarne förr! Mins ni mina fyra rödbruna springare vid Longchamps? Hon kunde yerkligen med skäl skryta öfver sin skicklighet; ty hen hade. vid flera, tillfällen visat. densamma på ett öfverraskande sätt, . Likväl, hade, Cecil, knappt lemnat tömmarne ifrån sig, förrän Maraschino och hans kamrat, hvilka kände att det var en mindre stark hand som nu styrde dem, betydligt ökade farten. ; — Ja, ni må gerna springa så mycket ni orka, .det, är ingen bär som kan bli öfverkörd, UNDER SKILDA FANOR. j 12.