Dagens Nyheter – 2 september 1872, sida 1

-— Ol — åtrå efter faror och äfventyrliga bragder. Härtill kom att han älskade äran högre än lifyet. Han hade också en afton efter ett samtal med sin vän Serafen fallit på den iden att, när han en deg skulle finna sig af omständigheterna utstött från de kretsar, inom hvilka han nu lefde, styra kosan till Algeir eller till Polen, eller ställa sig i Garibaldis leder, för att börja att nytt, ett friskare lif, minst lika ärofullt som det han hittills fört. Emellertid sysselsatte han sig fortfarande lika obekymrad som alltid med sina små kärleksäfventyr. Ett par dagar efter sedan han hade den sorgen att nödgas afslå sin broders begäran om ett penninglån, stannade hans kalesch vid Richmond, der han enligt förut träffad öfverenskommelse skulle råka lady Guenevere. Denna dam måste ba invaggat sig sjelf i den ljufva föreställningen att hon hade en svartsjuk man; ty hon använde de fintligaste medel för att föra honom bakom ljuset. Det var verkligen synd att så mycken list och så mycket besvär skulle bortslösas på en äkta man, hvilken icke tänkte på något annat än sitt jordbruk och som allra minst kunde ana, då han läste sin Times, att en deri förekommande oskyldig annons af denna lydelse: Hvit vinner — tolf i sjelfva verket betydde att, om hans fru på operan begagnade hvita kamelior UNDER SKILDA FANOR. 18.