Dagens Nyheter – 31 augusti 1872, sida 2

sluga men nedriga redskap och att ändtligen föga någon ärlig man ville af honom emottaga förtroendesysslor. Man har berömt honom för mildhet och kärlek för vetenskaper. Den förra bestod i. en lättrörd själ, i -en medfödd känsloömhet, i en håg att lysa med ädelmod, mera än i stadgad grundsats. Den visade sig ock derföre mera mot enskilta än mot det allmänna. Den senare omfattade förnämligast teatern och konsterna, ty de stadiga och allvarsamma vetenskaperna aktade han föga, ja, skydde såsom farliga, då de upplyste menniskor om deras rätt. Man har sagt att han bättre passat till konung i Frankrike än i Sverige. Jag truktar att han utblottat hvad rike som fallit på hans lott; ty hans håg var alltid spänd högre än hans förmåga. Med mera skäl kan sägas, att han lefvat bakefter sitt tidehvart, Hans ärelystnad och prakt voro Ludvig XIV:s, hang politik Mazarins och kardinal de Retzs?). En opartisk efterverld, som dömer honom efter gerningarne, skall i dem finna spår efter ett lysande men ej riktigt snille, ett lättsinnigt, men icke hårdt hjerta. Den skall göra honom heder för en sällsynt förgätenhet af oförrätter 1772; för en blid regering till 1788; för flera helsosamma författningar; för svenska språkets, smakens och vitterhetens häfd; för en viss storhet i själen och alla företaganden; — men den skall ock nödgas medgifva, att han i andra afseenden och särdeles till slut varit en skadlig regent; att han inkräkvat sitt folks rätt; uppoffrat dess blod och välmåga i ett onödigt krig; skämt sina undersåtares seder genom elaka exempel, veklighet och yppighet; uppretat dem till ståndshat, inbördes afund och kif; nyttjat tidens mörker, ätt genom dessa och flera lika brottsliga utvägar stadga den för menskligheten mest hånliga despotism, der trälarne skola rosa sig att vara frie. Man har hos Gustaf III, äfvensom Tacitus hos Tiberius, anmärkt flera tidehvarf. Början af hans regering utmärkte ett saktmod, en återhållsamhet, som icke igenkändes vid dess slut. Han iakttog ordning i sitt lefnadssätt och i sina göromål. Han hörde och följde jemväl föreställningar. Han var öm om sina undersåtares omdöme. Allt detta försvann med tiden), och han blef sjelf sitt allt. Var det: förställning i ungdomen, den han sedermera trodde sig kunna umbära? : Eller blef han i sjelfva verket förderfvad af smicker och modgång ? Kanhända böra begge frågorna beas. : J Nil pudet assuetos: sceptris: mitissima sors est Imperii Rege sub novo — Lucanus. Sällan har en prins med förstånd varit begärligare på smicker. Han tillät det slösas på sig muntligen, skriftligen och i tryck. Sjelfva riksdagshandlingarne vittna derom på ett sätt, hvilket lika litet hedrar nationen som konungen. Men också hafva få förstar blifvit mera smädade. Icke nog att hans många och verkliga fel blefvo tadlade och öfverdrifna, honom pådiktades nya. :Han beskylldes för att supa, förmodligen i anseende till sin rödfnasiga hy, och för att stjäla, vid ett tillfälle då drottningen förlorat en måttlig summa dukater. Hans ovänner satte på hans räkning en mängd lika skamlösa som ogrundade anekdoter: och en kung som gjorde revolutioner efter behag, utspriddes ej sällan vara afvita. Gustaf III gjorde föga skilnad mellan rättvisa och nåd. Derföre såg man honom ömsom flat och sträng, således ojemn i sitt uppförande och illa betjent inom sitt hof, der allt gick till med oordning. Lagfarenheten ansåg han för en vådlig vetenskap, och snarare som ett hinder för sin vilja än som en förmur för allmän säkerhet. Ordving älskade han så litet, att han aldrig frågade efter tiden. Det var ej ovanligt att han spisade middag kl. 6 och 7 om attonen och lade sig kl. 5 om morgnarne. I få prinsars förmak har man längre väntat. Han egde gunstlingar, dem han upplyftade till anseende. Men så snart da hunnit till vigtiga embeten eller nog välstånd att bero af sig sjelfva, kallnade han och ansåg dem med misstänksamhet. Den var förlorad, som lät förstå att han ville styra honom. Med mycket fria tänkesätt i religion och moral förenade han en besynnerlig vidskepelse. Han trodde på syner och uppenbarelser samt på spådomar om tillkommande ting; hvarföre han ej underlät att i sina förehafvanden rådfråga dem, som voro dåraktiga eller nedriga ) Han hade så flitigt läst denne orolige kardinals memoirer, att flera exemplar voro utslitna. ) Och inom mycket kort tid