Dagens Nyheter – 30 augusti 1872, sida 2

-— (0. -— heter det, han vet och kan mer än någon annan. Ja, jag säger, det är förskräckligt hårdt för den som någonting duger till att finna sig så tillbakasatt genom en annan, som i sjelfva verket är blott en fuskare: Och Willon gaf sin förbittring luft genom att flera gånger ropa till Skogskungen, som medelst ideligt stampande protesterade mot hans resonnemang: — Håll dig stilla!... annars får du stryk. — Nå, låtom oss nu komma öfverens; går ni in på mitt förslag? yttrade Ckusinen trån York-shiret. — Huro lydde anbudet? frågade Willon med minen hos en menniska, i hvars inre försiggår en strid. — Två tusen mot noll, det är ju vackert bjudet, genmälde mannen från York-shire i en ton som vittnade om att han sjelf tyckte sig handla ädelmodigt. — Och vid kappränningen i Baden skall det ske? fortfor Willon, ännu obeslutsam. — Ja, och två tusen, kom ihåg det, sade den andre, betonande. summan. Willon såg på hästen med en viss oro, likasom vore :denne en mensklig varelse, som kunde höra, vittna och döma; han bleknade och utbrast sakta: — Tyst! Kanske spionerar någon på oss .. Jag går in på saken. — Afgjordt således. Ni ger honom en dosig till bästa.