Dagens Nyheter – 30 augusti 1872, sida 2

-—-—fv NN Du har sagt din mening, och detär nog för mig, genmälde ynglingen, För min egen del kan jag ej förstå att det var någonting så förskräckligt jag bad dig om. Emellertid antager jag, att du sjelf för tillfället är i så stort behof af pengar, att du icke änser dig kunna tillgripa någon af dina hbjelpkällor för min räkning. Cecil gjorde åter en axelryckniag och lät hohom gå. Lemnad ensam, försjönk Cecil i sörgliga tankar. Broderns -känslolöshet för allt som plögar kraftigast tilltala ett ädelt sinne bedröfvade hönöm; och härtill kom, att han nu, oaktadt sin motsträfvighet, tvangs alt ke den ruin, söm väntade honom, rakt i ansigtet. Han måste tillstå för sig sjolf att denna ruin var föllständig, oundviklig. Hans nåmn skulle rnumöra icke bli godkätidt af ön eåda vexel-diskontör i hela London. Han hade anlitat älla resuriör; Skulderna tryckte tysgre för hvarje dag. Det låg helt och hållöt utom hans förmåga att undvika den katastrof, som inom några veckor eller på sid höjä några månader måste drabba honom. Och seden han lyckas sol nedgått, tyckte han sig endast ha att vänta mörker och förtviflan. :Utestängd från den enda sfer, inom hvilken hän älskade att lefva, skild från alla nöjer och från denna lyx, hvarvid han vant sigy beröfvad allt hvad som, så ått säga, blifvit hang andrå natur, förglömd af den verld, hvars gunstling han värit, skulle han snart befinna :