Dagens Nyheter – 30 augusti 1872, sida 1

-— ÖU — — Ja... jag skall... gifva honom en dosis. : Samtycket gafs helt tyst, och i samma stund det uttalades kascade Willon en förstulen blick öfver spiltväggen — det var en sådan blick som mördaren fäster på sitt offer, som intet ondt anar, innan Han går att fullborda sitt hemska dåd. Härefter lemnade den pligtförgätne drängen och hans interlokutör stallet samt tillstängde dörren omsorgsfullt efter sig. Sedan Skogskungen blifvit ensam, skakade han på sig och begynte äta med god aptit. Olyckligtvis för honom var hans fina instinkt icke tillräcklig till att låta honom ana den sammansvärjning, för hvilken han sjelf och hans husbonde skulle falla offer: Belåten öfver att han fick vara allena, inslumrade han snart och sof den rättfärdiges sömn. — VII I djupet af Berties själ låg en känsla gömd, som ingen annan menniska anade, och om hvars tillvaro han sjelf ingalunda var fullt medveten; det var denna känsla, som talade hos honom, när han viu början af den sista stora kappränningen sade till Skogskungen: CDöda mig, om så behöfs, men svik mig icke! Med all sin veklighet och kärlek till nöjen och förlustelser, hade han nemligen en viss, hemlig