Dagens Nyheter – 29 augusti 1872, sida 2

RÄTTEG, och POLISNYHETER. HÖGSTA DOMSTOLEN. I her restauwratörers intresse referera vi följande mål: I konditor P. Petterssons lokal i Örebro inkom en berusad mansperson; vi antaga att han ännu var så redig, att han kunde begära ytterligare förtäring, som dock laglikmätiet neka des honom. Detta oaktadt ville han ej lemna 1o kalen och värden fann sig då föranlåten att med våld aflägsna honom derifrån. Utkommen på gatan, raglade han omkull och blef liggande. Stadsäskalen, underrättad om hvad som passerat, instämde konditor Pettersson till Orebro rådhusrätt med yrkande om ansvar för det han från sin lokal utdrifvit öfverlastad person ; och rådhusrätten visade sig så tillmötesgående mot stadsfiskalen, att den dömde hr Pettersson till 25 rdrs böter, ehuru karlen ej i hr Petterssons lokal åsamkat jig ruset. Hr Pettersson såg häri ett farligt prejudikat och en orättvisa; han Ööfverklagade derför utslaget, som nyligen undergått högsta domstolens skärseld, med den påföljd att hr Pettersson blifvit från allt ansvar frikänd, enär den öfverlastade personen vid det omskrifna tillfållet icke i hr Petterssons lokal erhållit eller förtärt starka drycker. POLISKAMMAREN. Ben som sår skall ock uppskiira, Förre byggmästaren P. G. Löfgren stod i förgår inför poliskammaren tilltalad för att, under falska uppgifter om bostad m. m., ha frånnarrat en med ångfartyget Runan i fredags. hit anländ bonde 10 tunnor hvete. Enär full bevisning derom att Löfgren bedrägligen förfarit denna dag förebragtes, blef den tilltalade (förut häktad) åter nedsatt i förvar, och remitterades målet rörande honom till rådhusrätten. RÄDHUSRÄTTEN. Förtullningsmål, Vid rådhusrättens af. delning för tullmål förevar i går till fortsatt behandling det at oss förut refererade målet angående ett af handelsbolaget G: Sommelius komp. här i staden från Newyork infördt parti petroleum, hvilket vid tullbehandling angifvits som rå petro leum, men genom sin ovanliga färg väckt tull tjenstemännens i packhuset uppmärksamhet och derför blifvit underkast dt kemisk underspkring, hvilken i anseende till de samtidigt inträffade ferierna vid teknologiska institutet ej kunnat af dess lärare anställas, utan lemnats i uppdrag åt professorn Vilander. kemie adjunkten vid Carolinska institutet A Vimmerstedt och assistenten vid landtbruksakademiens kemiska I1sboratorium 0O. Nylander att verkställa. Af de 18 särskilda prof som blifvit undersökta hade nämda vetenskaps. män, såsom vi förut omnämnt, kommit till det resultst, att två tredjedelar bestode af g k. rektifierad (nafta) och återstoden af tå petroleum. Sista gången målet förekom inlemnade svarande nas ombud, notarien Axel Oldenburg, ett intyg, undertecknadt af Ingen Orönqvist och afsedt att vederlägga hrr Vilanders, Vimmerstedts och Nylandaors utlåtande, i hvilket intyg bland annat des att den af firman Sommelius komp. förskrifoa ojan måste för att kanna användas som lysämne rektifieras, hvarjemte svarandenas ombud i sitt skriftliga anförande tillade att kostnaden för en dylik operation skulle öfverstiga tullumgälderna för hela det införskrifna partiot, beräknadt efter 2 öre pr skålp. I sitt i går till domstolen afgifna genmälo å svarandenas invändning erinrade advokatfiskalen Tham om att ingeniör Cronqvists intyg, äfven om dsnne vore fullt kompetent att yttra sig i frågan och iätven-om hans bevis vore fotade på hållbara grunder, ej vederlade påståendet att det ifrågavaranda partiet petroleum vore rektifieradt, alldenstund det bestode till största delen af nafta och egenskapen att ej kunna användas till lysolja ej utgjorde föremål för tvisten, utan sättet huru det intörskrifna partiet skulle tuilbehandlas. Hr T. upptog vidare till besvarande motpartens påstående att kostnaden för rektifisringen af den inkomna oljan skulle öfverstiga beloppet af tullumgällerna, om varan blefvebehandixd som nafta, samt upplyste i sammanhang dermed att tullafgiften för de 1,957 faten skulle efter 2 öre pr skåip. uppgå till 7.241 rdr, under det man för omkring 1.000 rdr kunde afskilja den rektifierade oljan från den rå, hvilken senare uppgift han förklarade sig kunna leda i bevis, i händelse svaranden bestrede densamma. Af sitt anförande; för hvilket vi i det föregående endast kunnat i allra största korthet redogöra, och at hvad i målet för öfän förekommit, ansåg hr T det vara tillräckligt ådagalagdt, att handelshusot Sommelius komp., som för sina egna fabrikat vore i behof af en stor mängd nafta, lätit i Newyork sammanblanda det inkomna partiet för att sålunda vilseleda tulltjenstemännen och undslippa att betala den tull af 2 öre för skålpundet, som rekvifierad petroleum vid införsel drager, och för att än ytterligare styrka detta påstående hade han förskaffat sig underrättelser om noteringarna i Newyork af såväl rå som af rektifierad petroleum från början af året till barkskeppet Ludvigs afgång, med hvilket fartyg det af Sommelius komp. reqvirerade partiet hitsändes. Enligt dessa kursnoteringar skulle också priset på detta parti, 1202 c. pr gallon, motsvara det som samtidigt betaldes för en blandning af två fredjodelar rektifierad och en tredjedel rä petro eum. För att få afhörda hrr Vilsnder, Vimmerstedt och der på ed begärdo och erhöll advokatfiskal Tham åtta dagars uppskof med mejet. LÄNSCELLFÄNGELSET, Försvarslöse. Arbetskarlen CO. Nilsson; född 1831 i Näs socken, och f. drängen J. Ersson, född 1821 i Danmarks församling af Upsala län, hade för olofligt kringstrykande och bettlände anhållits, den förre af polismyndigheten i hufvudstaden och den senare i Upsala, samt till Stockholms länsfän gelse intörpassats. Vid förhör derstädes uppgåfvo de att de hvarken ville eller kande förskaffa sig laga försvar, och fingo de derför hvar sin tillflyktsort under 9 månaid den förre på Rindön, den senaro på Långolmen.