Den otacksamhet Berk visade honom fästade han sig föga vid; ty han varicke den som gjorde välgernivgar, för att bli prisad; men hvad som. bekymrade, förvånade och smärtade honom var den totala frånvaron hos brodern af donna fina, obaskrifliga käns!a som kallas heder, en frånvaro hvilken han aldrig så tydligt förmärkt som denna natt. Iotet vetande förmår ersätta en sådan brist, der den är medfödd; man kan lära sig att någorlurda dölja densamma, men i verkligheten finns den dock qvar. — Gosse, du är förtörnad och vet inte hvad du säger, yttrade han efter förloppet af en kort stund, i det han böjde sig framåt och blickado sin broder rakt i ögonen, Fäll icke modet för den här saken; var bara glad, så går det nog bra. Lyssna till mitt råd; res hem till Royal och yppa allt för honom. Jag känner henom bättre äa du; han skall bli ursinnig för en sekund; men han vore i stånd att sälja hela sin egendom för din skull. Han skall skaffa dig pengar, det är säkert. Men kom noga ihåg det råd jag nu ger dig: säg honom allt. Ioga halfmesyrer, inga halfva förtroenden; säg honom det värsta och begär sedan hans hjelp. Du kan vara viss om att han ej låter dig fara ohulpen tillbaka. Berkeley lyssnade till broderns ord; han nedslog ögoner, och rodnaden i hans ansige b!ef mörkare.