Dagens Nyheter – 29 augusti 1872, sida 1

UU att mina skulder på sin höjd uppgå till en femtedel af dina. För ett ögonblick bragtes till och med OCecils fridsamma lynne ur sin jemnvigt. Hans skulder kunde gerna vara huru stora som helst, han hade dock aldrig anlitat någon vän om penninghjelp, och således fanns bland hans fordringsegare ingen, som af grannlsagenbetsskäl skulle uraktlåta att använda alla lagliga medel för att utbekomma hvad han var dem skyldig. Han teg emellertid; han ville icke gifva anledning till en träta, i synnerhet som den person han hade framför sig endast var ett barn i jemförelso med honom sjelf. Han satte sig åter ned på stolen, utan att genom en enda åtbörd förråda sitt missnöje, och begynte röka. Först efter en liten stund tog han till orda: — Min kära gosse, du är just inte artig; men jag medger att du på det hela taget har rätt i hvad du säger. Jag är ingen bra menniska, som du bör ta exempel af, och jag tror ej heller att jag någonsin sökt inbilla dig att jag är det. Blott i ett afseende torde jag förtjena att efterapas, och det är i den konst jag besitter att kläda mig med en viss smak. Jag har ofta tänkt för mig sjelf, att jag skulle göra den största nyttan här i verlden, om jag ställde mig i en skräddares butikfönster, för att visa de många tölparne bland allmänheten, UNDER SKILDA FANOR. d