Dagens Nyheter – 28 augusti 1872, sida 1

på morgonen begaf sig hem. Han var då också i högsta grad utttöttad och längtade blott att så fort som möjligt komma i säng. — Seså, passa nu upp mig så qvickt ni kan, Rake, mumlade han, i det han slog sig ned i en ländstol. Förvånad öfver att Rake icke svarade honom, såg han upp, och han märkte först nu, att det icke var Rake, utan Berkeley som stod bredvid honom. — Huru? utbrast han; har något händt Talismanen ? Så kallades en dyrbar och mycket lofvande fåle, af hvilken den Royallieuska familjen väntade sig lysande segrar vid framtida kapplöpningar. Ingenting annat än en olyckshändelse, som träffat detta familjens hopp, syntes Cecil kunna utgöra en tillräcklig anledning till ett besök af hans broder klockan fem på morgonen. Berkeley svarade otåligt: — Du tänker då aldrig på annat än hästar och qvinnor; det finns dock mycket, utom detta, här i verlden, som förtjenar uppmärksamhet. — Dori har du ovedersägligen rätt, min kära gosse, sade Cecil lugnt; men det är ingenting som behagar mig mera... Emellertid får jag, med all aktning för gästfribetens lagar och eburu jag i allmänhet är mycket förtjust öfver ditt sällskap, vänligt erinra dig om att klockan fem på morgonen just ej är