Dagens Nyheter – 28 augusti 1872, sida 1

summan i morgon; ty jag gjorde mig säker om att vinna på spel i natt. Det ömkliga oförnuft, den vanvettiga optimism, som hänger sig fast vid en sjelfskapad tro på lyckans gunst och handlar, såsom vore de endast i fantasien befintliga kapitalen redan säkert förvarade och på bestämd tid att lyfta i banken, har väl sällan funnit uttryck i en så uppriktig bekännelse, som den ynglingen nu afgaf. Bertie reste sig plötsligt upp från stolen, hans sömoighet försvann ögonblickligt, och i hans ansigte förmärktes samma min som då grefve Royallieu vanärade hans moders namn. Enligt Cecils uppfattzing fanns ingenting så förnedrande, ingenting som i så hög grad vittnade om bristande sjelftänsla som — att låna af en vän. — Du kommer att göra oss sorg, innan du dör, Berkeley, sade han med ett uttryck af bitter smärta och djupt förakt, som knappt någonsin förr funnits hos hans röst. HSaknar du då vanlig hederskänsla? Gossen rodnade, men det var mera af förtrytelse än af blygsel. Han upplyftade icke sin ögon utan höll dem envist fästade på permen af en bok, som han händelsevis hade i handen. — Du är temligen sträng, när det gäller att bedöma andra, märker jag, yttrade han. Tycker du då dig sjelf vara ett sådant mönster af dygd och heder? Jag förmodar annars,