Dagens Nyheter – 27 augusti 1872, sida 2

Utmärkta samtidas omdömen om Gustaf III. HK. Professor Samuel XKlingenstjernas omdöme om d. v. kronprins Gustaf; afgifvet vid 1756 års riksdag ). Under den tiden jag haft den nåden att umgås med h. h. kronprinsen, har jag tyckt mig finna, att de id6er, som mest ockupera hans sinne i rapport till honom sjelf, äro grandeur, independance, faste, magnificence, representation, theatralisk pomp. Hans passioner för allt sådant äro så starka, att alla andra considerationer böra, i hans tankar vika för dem. Han tror Yet vara ett privilegium af sin höghet, att följa alla sådana begärelser, utan hinder. Han tror sig bevisa sina närmaste on besynnerlig nåd, när han någon gång, på deras förmaningar, renoncerar till sina egna begärelsers eller caprisers fullgörande. Men mestadelen anger han deras förmaningar, som ett önskeligt tillfälle att visa sin superiorit6 och independence dermed, att han gör tvert deremot. Jag har ännu aldrig sett skäl och föreställningar allena hos honom någonting verka. Fruktan för straff uträttar något för närvarande moment, men intet vidare. När han är vid godt lynne, låter han stundom böner gälla, såsom ett särdeles prof af vänskap till någon viss person, och för att mortifiera andra, hvilkas böner han intet Tåter gälla. Som han har en naturlig aversion för alla allvarsamma ockupationer, som ingen rapport hafva till hans passioners fullgörande eller barnslig lek, så måste hans undervisring ske under ett continuerligt krig, då man ömsom måste employera böner och hotelser; och kommer det ändå an på herrens närvarande lynne, om dessa medel verka något eller intet. Man kan väl tänka hvad de uträtta, då all undervisning sker under en ögonskenlig oro och impatience, att tiden skall förlöpa; då alla uhr skola jemföras och man skall rätta sig efter det, som går fortast; då man hvart ögonblick måste visa fram uhret eller säga hvad klockan är, då herren begynner gråta när han sjelf, af glömska, uppehållit sig vid studierna öfver den vanliga tiden, hvilken distraction likväl aldrig händt honom mer än en gång. ) Efter en skrifven uppsats, bland d. v. landtmarskalken, sedermera riksrådet grefve A. v. Fersens efterlemnade papper. -;. Samuel Klingenstjerna, föld 1698; kanslist i Kammarkollegium 1720; professor i Upsåla 1728; ledamot i Vetenskapsakademien 1739; informator för kronprinsen, sedermera konung Gustaf ILL 1756: kansliråds titel s. å.; statssekretere-karakter 1762: död 1765