Dagens Nyheter – 27 augusti 1872, sida 1

— 49 mv — Goda nyheter, sade Cecil artigt och vänligt, i det han trädde fram. Skadorna äro ej lifsfarliga, har man sagt mig. Jag är mycket ledsen öfver att jag ej följde Berk med mera uppmärksamhet, men. .-. Den gamle mannen hade icke känt igen Cecil förrän han fick höra hans röst, och han visade honom straxt ifrån sig med en häftig och föraktfull åtbörd. Sorgen öfver hans älsklings fara och de hemska fantasier, förskräckelsen framkallat hos honom, hada nästan försatt honom i ett tillstånd af vanvett. — Bort ur min åsyn, herre, yttrade han i ursinnig ton. Jag skulle hellre önska, att ni hade dött i ett dike än att ett hår blifvit rördt på min gosses hufvud... Men ni lefver, och han ligger der döende... Cecil bugade sig under tystnad. De brutala orden sårade honom, men de retade honom icke, ty han visste, att hans far i detta ögonblick var föga mera tillräknelig än en vansinnig menniska. — Gå bort ur min åsyn, upprepade lord Royallieu, i det han kom emot honom. Om ni haft ett manligt hjerta, skulle ni ha tillsett, att icke gossen utsattes för en sådan våda; ni skulle ha varnat honom, vakat öfver honom och åtminstone skyndat till hans hjelp, när han föll. I stället för att göra detta, red ni ifrån honom och lemnade honom att dö, ifall han icke sjelf kunde taga sig till UNDER SKILDA FANOB. ?.