Dagens Nyheter – 26 augusti 1872, sida 3

krider hon fram och tillbaka med bortvändt hufvud, men närmar sig småningom ock anfaller då som en blixt och ger ett dugtigt nafs. Dess föda består mest af bröd och potatis, men föröfrigt äter hon hvad som helst, Det gör henne ett stort nöje på våren att hacka i trädgårdssängarna och upprifva det som nyss blifvit planteradt. Om våren och hösten, då tranorna flytta, är hon orolig och besvarar deras skrik. Några gånger har hon fått ett par kamrater till sig nere vid ån, men de hafva snart öfvergifvit henne. Bitt gälla och obehagliga skrik låter hon höra när klockat slår, när det ringer till arbete, eller när hon blifvit retad.