med hvilken hon har kärleksaffärer, är hennes egen farfar... Intrigen är ypperligt anlagd och förvecklingarne högst roande. .-. Serafen skrattade, fick tag i boken och kastade densamma till andra ändan af rummet. — Hin må ta er, Beauty, om ni inte stiger upp och det genast! — Svär aldrig, Seraf, det misskläder er, varnade Cecil. För resten är det ej modernt längre, som pi vet; endast prester fördöma folk i våra dagar. Se bara, ni har brutit ryggen af min Demirep. — Kom, Beauty, och resonnera icke! En stund senare var jegten i full gång. Bland det talrika sällskap, som deltog deri, befann sig äfven lady Guenevere och Berties broder Berkeley. Cecil blef snart den mest intresserade, och under det ifriga förföljandet af en gammal slug räf hände det, att han samt ladyn och BSerafen blefvo skilda från den öfriga jägarskaran. De förirrade sig in uti en park, som icke hörde till godset Royallieu, utan egdes af en artig baronet, hvilken, ehuru han sjelf icke jagade mycket, satte högt värde på sporten, såsom varande en passande sysselsättning för nobelt folk. Han skyndade gig att inbjuda Bertie och dennes följeslagare till frukost. När jagtsällskapet åter hunnit samlas, kom en stalldräng till Cecil och berättade för honom, att hans yngre broder, som han icke sett, se