Dagens Nyheter – 26 augusti 1872, sida 1

RR för att påminna sin husbonde om att klockan var — mycket. — Åhjo, nog går det an, svarade Cecil med en gäspning, hvarefter han läppjade på en kopp kaffe och fortfor att läsa en berättelse af la Demirep: — De andra herrarne äro samlade, och ni kommer för sent, om ni ej... — Nej, visst inte. De andra kunna väl vänta, afbröt honom Bertie. I samma ögonblick .bultades våldsamt på dörren och Serafens röst hördes ropa utifrån: — Beauty, Beauty, är ni död? — Hvilken orimlig fråga! genmälde Cecil. Om jag verkligen vore död, huru tusan skulle jag då kunna tala om det? Det duger inte att röja en sådan brist på logik, min käre Seraf. — Statt upp! ropade Serafen med en bedöfvande trumhyvyirfyvel, som syntes allvarsamt hota dörrspegelns bestånd, hvarefter hans kolossala gestalt visade sig på tröskeln. Vi ha nu alla frukosterat, fortfor han, och vänta endast på er. Ni kommer ej förr än en timme efter den utsatta tiden. Bertie såg upp från boken, som han hade i handen, med en min, hvilken antydde på en gång bedröfvelse och resignation, — Det är verkligen ett mycket intressant kapitel jag nu håller på att läsa: För Aglaes skull har nyss en markis dödat gin son och två bröder tagit lifvet af hvarandra i Boulogneskogen, och hon upptäcker nu att en man,