Dagens Nyheter – 26 augusti 1872, sida 1

-— AA m— Visserligen var det en möjlighet att Willon begagnade en ledig stund till att lura på kaniner, eller att han hade någon annan oskyldig sysselsättning för sig; men Rake misstänkte starkt att det ej förhöll sig så. Han beslöt ögonblickligen att söka öfverraska mannen. Med några väldiga språng öfver gräsmattan, som någorlunda förtog ljudet af hästens steg, nalkades han stalldrängen, utan att denne märkte hans ankomst. Först när de befunno sig på endast ett par alnars afstånd från hvarandra, såg Willon plötsligt upp. Han hade varit inbegripen i samtal med en undersätsig karl, klädd i en fåraherdes drägt, och hvars hår och skögg voro röda. Stalldrängen bleknade och utbrast i ett konstladt skratt, likasom låtsades han tro att Rakes hastiga uppträdande endast var ett skämt. — Jaså, ni här! sade han. Akta bara att inte fålen kastar er ur gadeln, så att ni får er hatt stukad. — Jag är inte rädd för att bita i gräset som ni, genmälde Rake i trotsig ton. Han visste, att hans fiende icke hade just mycket mod. : — Hvem är det ni talar med? frågade han. — Jo, det är... en kusin till mig... från York-shire, svarade Willon och såg temligen besvärad ut. UNDER SKILDA FANOR. e.