Dagens Nyheter – 26 augusti 1872, sida 1

— Det är bäst för er bror att han får vara så ostörd som möjligt, när han återvunnit sansen. Ser ni, hans ögon hålla nu på att öppna sig. Skulle ni vilja vara god och gå upp till grefven, er herr far, för att trösta honom en smula. Hans sorg gjorde honom nästan vild — och dylika sinnesrörelser äro i högsta grad vådliga för personer vid hans höga ålder. Det var endast med möda vi för en half timme sedan kunde förmå honom att draga sig tillbaka till sina rum. Först när vi försäkrat honom att det var nödvändigt för herr Berkeleys tillfrisknande, aflägsnade han sig. Om ni ville uppsöka honom och... Cecil gick — nästan mekaniskt. Han kände en djup nedslagenhet, som han hittills knappt någonsin erfarit. Han var så ovan vid att tänka, och i synnerhet vid att upptagas af sorgliga tankar, att ban sjelf icke förstod hvad det var som kom åt honom. Om han befunnit. sig i sin vanliga ginnesstämning, skulle han genast ha insett, huru gagnlöst det var att han vid ett sådant tillfälle och i ett sådant ärende besökte fadren, samt derför låtit bli att inställa sig hos denne. Lord Royallieu låg på en soffa utmattad och förtviflad, då Cecil öppnade dörren till hans rum. Knappt hade gubben hört, att någon Törde vid låset, förrän han satte sig upp och ropade ifrigt: — Hvad nytt från honom?