Dagens Nyheter – 24 augusti 1872, sida 2

a JJ -— ligtvis endast så mycket mer retande Rakes ömtåliga lynne. — Gud skall veta, att jag inte är så nogräknad, när officerarne på något sätt förgå sig mot mig; de äro gentlemän, och en sådan som jag kar tåla vid en tillrättavisning af dem, sade Rake ibland till sig sjelf; ty trots sina intryck från Argentinska republiken hade han vissa strängt aristokratiska fördomar, gom hos honom voro outplånliga. Men när en dyhk drummel, gom icke vet mer än jag, eom icke är bättre än jag, och som icke en gång har en dunkel aning om, huru en häst skall skötas — jag bar, min ejäl, inte sett sämre ryttare på mången god dsg — kommer och förhäfver sig då — det må jag tillstå — blir jeg arg och frågar mig, hvilken rättighet han har att snäsa mig. En vacker deg bröt stormen lös. Det var under ledigheten i Brighton. Rake hade en skotsk hund, som var bang stolthet, och ofta använde han gina tobakspengar till att köpa en eller annan läckerhet åt hunden. Denne blef emellertid en anledning för Warne avt trakassera honom. Den stackars hunden gjorde ingen mennieka för när, ty han var väl uppfostrad, men det behagade korporalen att anse honom göra hrad han icke gjorde, helt enkelt derför att han tiltörde Rake, hvilkens popularitet inom kåren — alla tyckte om honom för hans glädtiga sinnelag och roande berättelser om krigs