Dagens Nyheter – 24 augusti 1872, sida 1

igenom bereder sin egen död. Men vill ni bli lurad, så gå till en som ger sig sken af att vara en hedersman; han skall i sin fromhet draga er vid näsan och rymma sin väg med er Doncaster-vas. Och Rake var verkligen ett ovedersägligt bevis på, att hans husbondes resonnemang ingalunda saknade skäl. Han lefde för honom helt och hållet; och säkert är att Cecils intressen bavakades af denne tjenare vida bättre än någonsin af honom sjelf. En qväll, när Rake, efter att ha uträttat ett ärende, kom ridande till Royallieu, der Cecil då vistades, och passerade parken, varseblef han i halfdunklet ett menniskohufvud, till större delen undangömdt af täta, men löflösa buskar. Kammartjenarens ögon voro så väl uppöfvade, att han kunde se både på långt och nära håll samt både vid dager och i mörkret. Trots skymningen och dimman, igenkände Rake gin kamrat och fiende Willon. — Hvad gör han der vid denna tid på dygnet? tänkte Rake och gaf närmare akt på platsen, hvilken var vild och ödslig, och der stalldrängen icke gerna kunde ha något att beställa. Om den der karlen inte är en skurk, så missteger jag mig storligen. Han gör begtämdt ofta nog skälmstycken, fast ännu ingen kommit på honom dermed. Skogskungen hatar honom, det har jag märkt; och äfven den omständigheten är icke utan sin betydelse.