Dagens Nyheter – 23 augusti 1872, sida 2

bålla en sådan tanke om sig sjelf, när han — efter jagtens slut inbjuden att äta middag hos lord Guenevere, som bodde i närheten af Royallieu inträdde i salongen, der damer, klädda i siden och sammet, högaristokratiska skönheter, leende mottogo honom såsom sin förklarade gunstling, kokxetterade för honom och med den förtrollande värdinnan — hans chåre amie — i spetsen täflade i att riktigt skämma bort honom. Cecil stod, som sagdt, synnerligen väl ho3 de unga gifta damerna; de ogifta visste att de af honom ingenting hade att hoppas och afstodo derför ifrån att alltför mycket lägga an på honom. Men så var i stället antalet af de fruar, som intress:rat sig för dena ang mannen, icke obstydligt. Lady Guenevere var den sista i ordningen af dessa förnäma och gifta fruntimmer, med hvilka han underhållit en hemlig kärlekshandel; och kanske hade ingen af hennes fö:eträderskor befunnits så oemotståndlig som hon. Ingendera af de två älskande hyste synnerligt hög tanke om innerligheten af den ani dras kärlek; men båda förstodo i hög grad förställningens konst. Han hade förälskat gig i henne ungefär lika djupt gom han vanligtvis förälskade sig d. v, s. hans ömma låga beredde horom ett ljuft nöje, men :var icke stark nog att förmå rubba hans lugn. Man kan icke tänka -sig en mera förtju-: sande vänskap? än deras.